det är mars 2010, våren i sin vagga, och jag har inte gjort ett enda inlägg på närmare ett halvår. de senaste åren har varit otroligt roliga och utvecklande för min sömnad - jag har stått på marknader, hållt kvällskurser i barnklädes-sömnad och sålt mina kläder via webshops. men jag har satt punkt för det kapitlet nu.
det är snart fyra år sedan jag för första gången stod på en marknad med mina egenproducerade kläder och kände mig så mäkta stolt och nöjd. ganska snabbt märkte jag att jag anpassade vad och hur jag sydde efter det som efterfrågades - oundvikligt om man har en anmälningsavgift i bakhuvudet och en önskan om nöjda kunder. jag har fortfarande, hela tiden hållt fast vid det jag tror på - fast övertygad om att återvunnet, lokalproducerat och ekologiskt är det enda rätta. och det var just därför denna konsumtionshets fick mig att må illa. eko eller inte - vi kan aldrig, aldrig bygga ett hållbart samhälle genom att överkonsumera. så enkelt är det bara och det är därför jag inte klarar av att fortsätta på denna upptrampade stig.
jag har tagit steget tillbaka, till sömnad för min och mina barns skull. till att istället för att producera kläder och stå på marknader hela sommaren istället satsa på att odla och förädla våra egna grönsaker. och jag önskar att jag kunde få alla att göra detsamma, att strunta i webshops, hm och alla andra som hela tiden manar till konsumtion och istället göra det man kan själv. men jag inser att jag bara kan bestämma åt mig, åt min familj och det känns underbart att ha gjort det.
det jag har skrivit här kommer finnas kvar, mest som ett minnesalbum över de senaste årens vedermödor. och vem vet. kanske dyker det upp en bild eller två vad det lider.
5 kommentarer:
Jag är benägen att hålla med dig till viss del. Konsumtion föder konsumtion, kanske är det så? Men ändå så är det ju så att de flesta människor har begränsat med pengar att lägga på just barnklädr och dylikt. Bättre då att satsa på bra grejer? Som dina!
eva, hej! :) jo, du har visst en poäng. men jag tror att vi i allmänhet idag lägger för mycket av våra pengar på design, mode och att kläder som kanske egentligen är fullt användbara kasseras för att ge plats åt det nyare, coolare, mer eko. och det tycker jag känns lite bakvänt. kanske inte den största miljöboven av dem alla, och jag tycker fortfarande att det är bättre att själv sy och sälja än att importera barnarbetares alster.
försökte fatta mig kort, men skulle nog kunna skriva en uppsats om vad jag egentligen tycker om världen idag, men det ska jag nog bespara er ;)
Hej på dig gumman. Du sätter ord på mina tankar! Kramisar från Mamma
Jag förstår dig. Själv har jag ju de senaste åren valt att göra något så bra som möjligt av det onda som (över-)konsumtion är, bara för att det är så roligt. Känns bra för det mesta eftersom det trots allt är ett bättre alternativ än mycket annat och för att skapande ger mig tillfredställelse. Ibland känner jag som du, så jag förstår precis. Kommer dock att sakna dig på marknader.
Kram!
Jag förstår dig och håller med dig fullt ut. Jag försöker göra som du, göra verklighet av tankarna om var jag lägger min tid. Jag har också avstått webshoppar och även sagt ifrån mig återförsäljare för att det inte kändes bra att lägga så mycket tid på det. En av anledningarna till att jag slutade blogga var det som du nämner, ekotrenden. Det blir något som jag inte kan stå bakom när en hylla i stora kedjors butiker är eko under en säsong och de marknadsför sig som framtidstänkare. Sen är allt som vanligt och det hela var bara ett spel för att tjäna pengar. Som du säger, det behövs en uppsats nästan för att förmedla den där känslan =) Jag tycker du gör rätt som prioriterar din familj, dina barn och ett liv där tiden värdesätts. Tiden det tar att skapa kläder ska inte skänkas bort bara för att, då är det bättre att skapa för eget behov. Hoppas ni får en fin sommar i er koloni, är lite avis över dina gröna fingrar och önskar jag visste i vilken ände jag ska börja i min egen trädgård! Kram Elisabeth, rättvisa barn
Skicka en kommentar